Började morgonen med att läsa högt ur "Farligt på riktigt"? Jag var nervös.Vad skulle ungarna säga? Tänk om de tyckte att boken var usel. Det här med att ge ut en bok är mycket mer utelämnande än vad jag förstått. Men min första lilla referensgrupp tog positivt emot boken och vi läste den på nytt och på nytt och på nytt. Det var definitivt inte själklart att en del saker var farliga och andra inte. Dinosaurierna till exempel får jag inte Olle (2 år) att tycka att är annat än farliga. Och att spindlar inte är farliga, det håller Siri (5 år) inte med om. Det finns visst giftiga spindlar. Det har de sagt på dagis, så det så. Några härliga funderingar om rädslor hann vi också med. Min ångest över att hålla boken i handen dämpades något. Kaffet hade svalnat.
